Ansedel CarlEric Laestadius

Levnadsbeskrivning

Fil.mag, Komminister Kvikkjokk.
Född 30/7 1775 i Nasa silververk, Arjeplog.
Död 7/7 1817 i Kvikkjokk (BD).

Under åren 1785-91 åtnjöt han undervisning i Piteå trivialskola, avgick därefter till Härnösands gymnasium och blev student i Uppsala 1795. Efter att ha utgivit två av honom själv författade disputationer blev ha 1803 promoverad till fil.mag. Det sägs att man sökt förmå honom att i den filosofiska forskningens tjänst kvarstanna vid universitetet, men redan 9 okt 1803 prästvigdes han till medhjälpare åt kyrkoherden i Skellefteå, förordnades till nådårspredikant i Sorsele 1805 och utnämndes till komminister i Kvikkjokk 26 mars 1806. Ehuru han 1815 avlagt pastorsexamen stannade hans befordran vid denna anspråkslösa befattning. Senare sökte han och erhöll förslagsrum till Piteå pastorat, men vann ej röstövervikt.

Hans levnad var från begynnelsen rik på försakelser, och redan som ung övade han sig i frivilliga umbäranden, varigenom han vande sig att möta livets vedervärdigheter och härdade sig i sinnesstyrka. En ädel, självständig och rättänkande man, fyllde han med nit och trohet sina ämbetsplikter, var en god make och familjefar, ochn oaktat sin egen knappa bärgning tog han 1808 sina bägge halvbröder Lars Levi och Petrus till sig och handledde deras studier så att de kunde direkt intagas i Härnösands gymnasium.

Intresse för jordbruket och vaket sinne för naturen var även för honom utmärkande egenskaper. Sista levnadsåret träffades han av en plågsam leversjukdom som tärde på hans krafter.

(Saxat ur Bygdéns herdaminne)

Elev vid Piteå trivialskola 1785 - 1791, därefter vid Härnösands gymn, inskriven vid Uppsala universitet 27 okt 1795, fil kand 24 mars 1803, fil mag 16 juni 1803, prästvigd 9 okt 1803, komminister i Kvikkjokk 26 mars 1806, pastorale vid Härnösands gymnasium 11 mars 1815.

På grund av faderns försämrade ekonomi hade L-s det svårt under åren i gymnasiet i Härnösand. Han fick dock goda vitsord, och konsistoriet lyckades med hänvisning till den "torftighet" under vilken han levde beveka Lappmarkens ecklesiastikverk att ge honom ett stipendium för lappar som studerade vid gymnasiet. I Uppsala fick han ett "kungl stipendium lapponicum" och stannade där i första omgången två terminer. Under de tre följande var han dels i Arjeplog för att förkovra sig i lapska, dels i Överkalix som informator i prästgården. Vt 1798 fortsatte han studierna vid akademin, och på sommaren fick han en välavlönad tjänst på Grönsö som informator för en sonson till arkiatern David v Schulzenheim, den senare hovkanslern med samma namn. På Grönsö stannade han till jan 1802 och fortsatte därefter med stor framgång sina studier i Uppsala. Han har själv författat de avhandlingar som han responderade för under presidium av professorn i praktisk filosofi Daniel Boethius. I avhandlingen för graden lämnar han en översikt av den filosofiska forskningens framsteg.

I ett brev till VA 1806 vitsordar v Schulzenheim L-s utmärkta insikter i naturalhistoria, fysik och matematik och anser honom "för god och lärd" för att sitta gömd i Lappmarken. Boëthius erbjöd honom docentur i filosofi, men släktens traditioner och "en till graven lutande far som gjort allt för mig" kom honom dock att föredra en dåligt avlönad prästtjänst framför en osäker akademisk karriär. Efter några år som adjunkt och nådårspredikant blev han komminister i Kvikkjokk tack vare sina kunskaper i lapska, ett språk vars smidiga böjlighet han lovordade och jämförde med grekiskans. Nygift och skuldsatt kom han till en av landets mest isolerade och sämst avlönade prästtjänster men lyckades snart ordna sin ekonomi och för en tid nå vad han själv med sina små anspråk bedömde som ett visst välstånd. Han blev en driftig jordbrukare, och hans broder och andra har förundrade berättat om de skördar han bärgade på åkrar som han själv odlat upp. Han kokade lim på renhorn, och för att också kunna tillverka det bättre betalda benlimmet konstruerade han en tryckkokare, som exploderade vid ett alltför djärvt experiment, varvid han blev svårt brand. I brist på andra läkemedel behandlade han brännskadorna med färsk kodynga. Han fick användning för medicinskt kunnande, även när han med stöd av en lärobok i förlossningskonsten var sin hustrus ackuschör vid hennes många barnsängar.

L-s hade under studentåren samlat växter, och hans botaniska intresse väcktes till nytt liv, när Göran Wahlenberg på sin tredje lapplandsresa besökte Kvikkjokk våren och hösten. Genom honom kom L-s i förbindelse med kommerserådet S N Casström och VA:s sekreterare O Swartz, vilka i någon mån försåg honom med botanisk litteratur och gav honom i uppdrag att insamla fjällväxter. De två sista åren av sitt liv fick han en pension från VA, som förpliktigade honom att för akademins räkning göra regelbundna meteorologiska observationer. 1808 hämtade L-s till sig sin far, sin styvmor och sina halvbröder Lars Levi och Petrus. Han försörjde dem alla i 8 år, läste upp sina bröder till gymnasiet och blev ett föredöme för dem, som de aldrig glömde.

I gärning och i brev framstår L-s som lärjunge till Daniel Boethius, som hävdade att till människans plikter hörde att tro på Gud, odla sin kunskapsförmåga och vårda kroppens hälsa utan ängslan. Den resignerade oberördheten och den lugna visheten skulle vara hennes adelsmärke. Han beskriver midvinterns Kvikkjokk som en plats övergiven av sol, lappar, renar och t o m av de vilda djuren, men han finner sig väl till rätta där och är "liksom lantprästen i Wakefield" stolt över sin barnaskara.

För den växande familjen blev kaplanslönen för liten, och efter att ha avlagt pastoralexamen, vilket då ingen lappmarkspräst gjort på 50 år, sökte han och kom på förslag till Piteå regala pastorat men blev trots de bästa rekommendationer inte utnämnd. Under sista året av sitt liv var L-s svårt leversjuk. Enligt konsistoriets åsikt hade han ådragit sig sjukdomen under de strapatsrika vandringar som hörde till hans tjänst. L-s livsöde skildrades mer än ett år efter hans död utförligt i Sthlms-Posten.

(Ref Olle Franzén, Sv Biogr Lexikon band 22)