Ansedel Angelica Laestadius

Levnadsbeskrivning

Lärarinna lapska missionsskolan Lannavaara, småskollärare Haparanda.
Född 19/4 1839 i Vibyggerå (Y).
Död 25/4 1914 i Haparanda (BD).

En märkeskvinna, känd i stora delar av norra Sverige och norra Finland, var änkefru Angelika Laestadius i Haparanda. Hennes liv har ända från den tidigaste ungdomen varit ett arbete för andra. Hennes livshistoria är i korthet följande:

Angelika Laestadius föddes å Vibyggerå prästgård den 19 april 1839. Hennes fader var den bekante lappmissionären och kyrkoherden Petrus Laestadius, och hennes moder Carolina Hagberg var av en för fina litterära intressen bekant Stockholmssläkt.

Redan vid två års ålder förlorade Angelika sin fader. Hennes moder flyttade då med barnen till Hernösand, och där uppväxte den lilla Angelika till ett flitigt, begåvat barn, som redan tidigt visade anlag för studier. Hennes skolgång bekostades av dåvarande biskop Bergman i Hernösand. När hennes äldre broder, fil.dr Laestadius i Umeå (Carl L 1835-1920), efter genomgångna skolår i Hernösand reste till Uppsala för att fortsätta sina studier där, grät den lilla Angelika bittra tårar över att hon ej kunde få följa brodern till Uppsala för att lära sig lika mycket som han. Lektor Wimmerkrans erbjöd sig då att fullborda hennes utbildning samt giva henne lektioner i språk och musik.

Vid 17 års ålder blev Angelika guvernant hos kammarherre K.O. Nisbet. Här stannade hon tills hon vid 19 års ålder ingick äktenskap med sin kusin Carl Johan Laestadius, en son till framlidne prosten L.L Laestadius i Pajala. Hennes man bodde då i Hernösand och var trävaruagent för några franska affärshus. Efter ett par år öppnade han egen affär, som dock snart nog gick omkull. - Han reste då med sin familj till Pajala för att där tillsammans med sin broder Lorens Laestadius bilda affär, men även detta företag misslyckades.

Nu kom de till synes vilken dugande och företagsam kvinna Angelika var. Hennes man kunde icke bära olyckan utan insjuknade i en svår nervfeber som helt och hållet tillintetgjorde den annars så starke och arbetsduglige mannen. Läkare fanns ej att få på närmare håll än i Haparanda. - Utblottad på allt var det nu Angelika som fick försörja familjen. Hon som aldrig befattat sig med grövre arbete utan använt sin ungdomstid till studier och intellektuella sysslor, fick nu i dessa svåra tider försörja sig och sin familj genom att baka och sy åt bondgummorna i Pajala by. Men dessa arbeten voro icke i längden tillräckligt inkomstbringande. Mannen som någorlunda tillfrisknat lyckades nu att anskaffa sig plats i Haparanda som bokhållare hos en handlande. Familjen nedflyttade dit; men endast en kort tid kunde Laestadius behålla denna plats, ty efter ett par år träffades han av ett slaganfall som för alltid gjorde honom till invalid och oförmögen att försörja sig och sin familj.

Angelika fick ånyo sätta sig i verksamhet och hon måste nu göra sitt yttersta för att anskaffa uppehälle åt familjen. Sex hungriga munnar skulle tillfredsställas och lika många kroppar skulle beklädas, så man tycker att endast detta borde givit henne tillräckligt med arbete i hemmet och tagit alla hennes krafter i anspråk, så att hon ej orkat med något annat.

Men nöden har ingen lag. - Prosten Burman i Haparanda förhjälpte henne till en lärarinneplats vid Haparanda folkskola, i vilken hon sedan nedlade ett 24-årigt träget arbete. Det finns knappast någon av den nuvarande yngre generationen av folkets barn i och omkring Haparanda, som ej gått i skola hos fru Laestadius och med spänd uppmärksamhet åhört hennes livliga och medryckande lektioner, och framförallt tagit intryck av hennes varma religiositet, som varit den grund på vilken hon byggt, och utan vilken hon aldrig hade kunnat bära allt som pålagts henne.

Hennes intresse för handarbete och för att barn från arbetarehem skulle redan från ungdomen lära sig att sy och laga sina kläder gjorde, att hon grundade en slöjdskola för folkskolans flickor, som ännu i dag äger sin bestånd. Under tre års tid - trots allt arbete i hemmet - undervisade hon två timmar dagligen i denna slöjdskola utan någon som helst ersättning. På sina lediga stunder mottog hon dessutom sömnad på beställning, och otaliga äro de kappor och bahytter som tillkommitgenom hennes flitiga fingrar.

Under 30 års tid har hon deltagit i undervisningen i söndagsskolan i Haparanda, till vars bildande hon medverkat.

Åren 1889 och 1890 tjänstgjorde fru Laestadius som husmor samt lärarinna i svenska språket vid Lannavaara barnhem i Torne lappmark, grundat av prinsessan Eugenia.

Medan fru Laestadius på detta sätt verkade i skola och hem ägnade hon dessutom en stor del av sin tid åt den laestadianska trosriktningen, vilken genom hennes svärfaders, prosten L.L Laestadius, predikningar fått sin vidsträckta spridning i våra bygder och även långt utom dess gränser. Hon har i ordets fullaste bemärkelse varit en moder för församlingen i Haparanda.

Efter prosten Laestadius död har hon samlat och från trycket utgivit hans predikningar på finska och dessutom till svenska översatt en stor del av dem. Dessa predikningar äro nu spridda i norra delarna av Sverige och Norge samt i Finland, Amerika och Australien.

Så har Angelika Laestadius år efter år verkat i det allmännas tjänst. Hennes hår hade redan blivit alldeles vitt och hennes krafter voro försvagade, men den levande anden inom hennes starka själ var icke försvagad. Därom vittnade den skarpa och forskande blicken från de livliga och intelligenta ögonen och det intresse, varmed hon följde tidens alla frågor, samt det stöd hon ännu på sin ålderdom var för alla de råd- och hjälphövande, som kommo till henne för att få sina bördor lättade.

(Ur Sions Missionstidning nr 5, maj 1914. Mia Grape, Haparanda)

Angelika Laestadius familjegrav finns i Haparanda (besök HL 2/6-01). Gravnr 40-10, fd nr 217. Betald 1938 för all framtid. Inskriptionen lyder "För gagnande kristlig verksamhet restes vården av tacksamma vänner". Graven är kulturminnesskyddad och skall bevaras "för evinnerlig tid"